Karlek

Du kommer aldrig se det här och om du nu av någon makalös anledning skulle göra det så skulle du ändå inte förstå men jag måste få skriva av mig, berätta hur jag känner. Det känns som det var en evighet sedan vi stod på min balkong i sommarvärmen och du grät över rädslan att jag skulle hitta någon annan när jag åkte ''hem'' jag vill inte kalla det här hem för jag känner mig inte hemma, ''home is wherever i am with you'' och du är inte här med mig, jag känner mig så ensam utan dig, varje dag i 3 månader har jag gått till stranden varenda dag och sett dig där, göra sånt som du brukar göra tillsammans med dina små kompisar, hoppa runt på stranden och göra volter och allt vad ni nu är så fruktansvärt duktiga på. Jag är så stolt över dig - för det mesta. Måste vara svårt att bryta bandet som du alltid haft med din bror och dina vänner samt alla kusiner - ja ni alla är ju kusiner. Det finns så mycket jag kommer ihåg då jag sitter här och tänker - tänker på allt och hur mycket jag saknar dig, saknar att hålla om din fina lilla kropp som alltid är så brun,varm och fin.

Du har bara din mamma och din bror - dom är allt för dig. Kommer ihåg min oro över hur din mamma skulle reagera på hur jag såg ut/allmänt var/betedde mig så jag skulle träffa henne, Du och jag sitter och håller varandra i handen bakom Memos på en stol, jag sitter i ditt knä och där kommer Mesut och ser så lycklig ut när han presenterar mig för din mamma, hon var så fin - inte alls som jag tänkt mig, hon tog min hand och sa direkt vad fin jag var , Hon pratade turkiska med mig, jag förstod men jag vågade inte riktigt svara. Hennes engelska var inte så jätte bra men hon blandade turkiskan med engelskan och jag förstod, jag förstod alldeles perfekt, När du sprang upp på scenen och voltade med din bror och era kompisar kom din mamma fram till mig och sa ''Jag är så glad att han hittat någon som dig - Lova mig att du tar hand om honom'' Jag såg i hennes fina bruna ögon och hennes svarta långa fina hår hängde ned över ansiktet en smula och jag svarade lite blygt med den turkiska jag kan - förmodligen lite halvkrasslig i dina öron '' Jag lovar, Jag tar hand om honom'' Du såg nöjd ut och gick iväg - du var ju tvungen att jobba så som du alltid gör på dagarna och nätterna, du behöver inte oroa dig - jag lovar att ta hand om honom.

Sen kommer jag ihåg den alldeles speciella kvällen , jag vet att du vill spela lite tuff inför dina kompisar, egentligen har väl alla killar en stolthet att bära upp - Du tycker inte om att vara för snäll med orden då dina kompisar är i närheten men du håller gärna min hand och visar att jag är din så vi går igenom oba och direkt då vi kommer hem ställer vi oss på vårat vanliga ställe, alltid balkongen med finast utsikt på kvällen rakt upp mot bergen och himelen som är så fin, kolsvart med alla dessa lysande stjärnor. Jag ser hur du tittar på mig och ser olycklig ut ( detta är min absolut sista sommar kväll på 1 år ). Jag frågar hur är det? och du svarar bara ''Du är så himla vacker''Jag blir rörd då jag inte alls får höra sånt av dig ofta utan du helst skämtar och säger ''yasmine very fuul'' eller ''tjockis'' för dom orden har jag lärt dig av någon konstig anledning, så det var speciellt att få höra dig säga det och titta mig rakt i ögonen, det var samma kväll som vi började tjaffsa - jag ville absolut inte göra det min sista kväll med dig men så blev det, vi började diskutera om att jag skulle skaffa en ny pojkvän här ''hemma'' och glömma bort dig - jag lovade att det bara är dig jag älskar och du tittade på mig som om du inte trodde mig - jag förstår, du är van vid alla dessa små tjejer som blir ''kär'' i dig för du är så himla fin, du är grym på det du gör och så himla charmig, dom kommer tillbaka 2 veckor varje år och då är ni pojk och flickvän - klart du inte tror på äkta kärlek, Jag ska lära dig vad kärlek är för som jag sagt innan så har jag så mycket att ge dig. Du börjar sura för att du inte tror mig och du går in och sätter dig vid köksbordet och jag står kvar .

tusentals tankar rullar genom mitt huvud, bland annat vad jag ska göra här utan dig? jag är inte hemma, jag tänker på hur mycket jag kommer sakna dig och hur mycket jag vill ta med dig hem - till sverige,

Jag hinner stå där i kanske 10 minuter och tänka på så mycket sedan ser jag dig komma och titta ner i backen, du går fram till mig och säger ingenting - håller bara om mig hårdare än någonsin förr och jag hör att du börjar gråta, det leder till att jag börjar gråta och där står du - säger ingenting men jag känner dina tårar rinna på min arm, du lägger ditt huvud neråt i min hals och bara är där, jag märker hur du försöker hålla tillbaka tårarna och tillslut tittar du upp på mig och säger ''Yasmine dont go sweden, jag älskar dig'' Dom orden har aldrig någonsin betytt så mycket för mig, det är så svårt nu när du sitter på andra sidan jorden och vi kan inte alls komunicera lika bra som vi kan då vi båda är hemma.

När jag ser på alla bilder jag har hur fin du är så saknar jag dig så fruktansvärt mycket -

Kvällen fortsatte och du och jag satt ett bra tag och pratade med varandra, jag tittade mot stjärnorna och sa ''When im in sweden, look at a star and think of me - we look at the same sky, the same stars'' du såg undrade på mig och jag kom på att jag pratat på tok för avancerad engelska, så jag försökte på turkiska, det blev lite halvdant men du småskrattade - du skrattar så fruktansvärt fint - jag älskar ditt leende - och förstod vad jag menade, du tog tag i min hand och höll den hårt, vi satt där ett bra tag och det var alldeles tyst, så fint. alla andra sov för klockan började närma sig 4 - 2 timmar kvar tills jag sätter mig på bussen påväg bort från dig.

Du bröt tystnaden efter en stund och sa ''yasmine, come'' jag följde med dig till dörren och förstod att du ville hem och sova - bedöva smärtan lite.

Vi gick ner till utgången och du satt dig ner på stenmuren och sa ''seni seviyorum'' jag svarade tillbaka och du tittade ner i backen igen, såg så olycklig ut. jag satt mig brevid dig och höll din hand jag försökte förklara att sverige inte är som turkiet - jag älskar bara dig - jag lovar, men du trodde mig inte. det tog inte lång tid innan jag såg hur tårarna rann nedför din kind igen och jag kunde inte hålla tillbaka jag heller - jag ville inte lämna dig.

Du tittade på mig och sa ''yasmine, jag vill inte gå hem - vi går upp och sover'' jag svarade inte utan ställde mig upp och tog din hand och bara gick upp, du hämtade täcket och la det som en madrass på balkongen, du ville att jag skulle hålla om dig för det blev kallt, du somnade efter bara 10 minuter och jag satt uppe 2 timmar och bara tittade på dig -tänkte på hur otroligt fin du var, hur fin du är och alltid kommer vara i mina ögon 

efter bara några minuter tog det stopp.