I still thinking of you and the times we had.
Har så mycket tankar att jag hamnar på ställen jag aldrig varit på förut - varför blir det så ? - Jag tänker på tok för mycket nu för tiden och jag har inget svar på -varför ? - Om jag skulle göra en gissning så är det DU som kommer upp i mina tankar. Vill bort härifrån så jag försöker drömma mig iväg - till stället jag trivs på, där jag hör hemma - ''home is whereever i am with you''. - så var är du ?
Vad är det som gör ont då ? Jag har själv satt mig där jag är nu - Vad är det egentligen jag gråter över ? Jag måste acceptera att jag inte kan förändra verkligheten - jag måste acceptera att det är såhär det är - du är 3052.74km borta från mig - jag gick 5 km idag - jag har 3047km kvar - väntar du på mig ?
Men vad gör jag nu? Jag försöker att inte tänka på dig - försöker att inte göra illa mig själv i onödan - för tankarna på dig gör mig illa. - inte på dig, men tankarna på att inte få hålla om dig, tankarna på hur orättvist det är och tankarna på vad det är jag utsätter dig för,världens absolut finaste du - du förtjänar bättre än såhär.
Jag är ungefär förstörd på något vis - jag vägrar att visa det för dom runt omkring - för mina fina vänner, - vill inte lägga den onödiga tyngden på dom. Jag vill be om ursäkt för att jag är på tok för ärlig - såhär brukar jag inte vara, jag brukar inte vara den som delar med mig av saker men jag älskar det här - tyngden lättar en smula när jag får skriva allting - för som jag sagt förut så har jag ingen att prata med - ingen att förklara minsta detalj för, inte ens dig - du som jag egentligen behöver prata med.
Endast en månad har gått - vissa gånger känns det som om tiden flygit förbi mig och jag inte hunnit med att leva ens - medans dom gånger jag tänker på dig - tänker på sista gången jag fick känna din fina,varma,bruna kropp mot min - det var en månad sedan - då hugger det till i hjärtat, men det kan inte jämnföras med tankarna på att det är ytterligare 4 månader kvar tills jag får känna den där känslan igen, känslan som jag inte kan beskriva i ord - den underbara som bara du får mig att känna.
- Det absolut bästa jag vet är att känna dina varma läppar mot min panna, så som du alltid gör då du först gjort mig upprörd -kommer ihåg att du älskar att se mig frustrerad - du tycker att jag är söt då säger du, lugnar snabbt ner mig och pussar mig i pannan - vackra du. Vad gör jag här utan dig ?
-----------------------------------------------------------------------------------
120 dagar kvar - på ett ungefär - tills jag kommer till dig igen, vi har klarat det förut och vi klarar det igen, eller hur ?
Vad är det som gör ont då ? Jag har själv satt mig där jag är nu - Vad är det egentligen jag gråter över ? Jag måste acceptera att jag inte kan förändra verkligheten - jag måste acceptera att det är såhär det är - du är 3052.74km borta från mig - jag gick 5 km idag - jag har 3047km kvar - väntar du på mig ?
Men vad gör jag nu? Jag försöker att inte tänka på dig - försöker att inte göra illa mig själv i onödan - för tankarna på dig gör mig illa. - inte på dig, men tankarna på att inte få hålla om dig, tankarna på hur orättvist det är och tankarna på vad det är jag utsätter dig för,världens absolut finaste du - du förtjänar bättre än såhär.
Jag är ungefär förstörd på något vis - jag vägrar att visa det för dom runt omkring - för mina fina vänner, - vill inte lägga den onödiga tyngden på dom. Jag vill be om ursäkt för att jag är på tok för ärlig - såhär brukar jag inte vara, jag brukar inte vara den som delar med mig av saker men jag älskar det här - tyngden lättar en smula när jag får skriva allting - för som jag sagt förut så har jag ingen att prata med - ingen att förklara minsta detalj för, inte ens dig - du som jag egentligen behöver prata med.
Endast en månad har gått - vissa gånger känns det som om tiden flygit förbi mig och jag inte hunnit med att leva ens - medans dom gånger jag tänker på dig - tänker på sista gången jag fick känna din fina,varma,bruna kropp mot min - det var en månad sedan - då hugger det till i hjärtat, men det kan inte jämnföras med tankarna på att det är ytterligare 4 månader kvar tills jag får känna den där känslan igen, känslan som jag inte kan beskriva i ord - den underbara som bara du får mig att känna.
- Det absolut bästa jag vet är att känna dina varma läppar mot min panna, så som du alltid gör då du först gjort mig upprörd -kommer ihåg att du älskar att se mig frustrerad - du tycker att jag är söt då säger du, lugnar snabbt ner mig och pussar mig i pannan - vackra du. Vad gör jag här utan dig ?
-----------------------------------------------------------------------------------
120 dagar kvar - på ett ungefär - tills jag kommer till dig igen, vi har klarat det förut och vi klarar det igen, eller hur ?
Trackback
